Östängs gård

En gård för omställning

Ogrässtrategier

Denna vecka koncentrerar vi oss på ogrässtrategier på utbildningen i Småskalig grönsaksproduktion för försäljning. Det är förmodligen där som vi på Östängs gård på sikt kan göra mest tidsvinster. Vi har låtit ogräset växa sig för stort och har därför spenderat en hel del tid på huk eller på knä med att rensa ogräs. Detta bör undvikas och det ska bli spännande att se om vi med hjälp av följande ogrässtrategier kan komma så långt. 

En första strategi är att göra sig helt fri från rotogräs. Det rotogräs som vi har mest problem med är utan tvekan kvickrot. När vi startade rensade vi en sopsäck kvickrötter per kvadratmeter. I våra fasta bäddar är därför detta inte ett stort problem då vi verkligen har rensat ut all kvickrot för hand. Det var dock ett väldigt tidsödande arbete som vi inte vill göra om. I vår radodling utanför själva bäddsystemet har vi använt oss av grisar, potatisodling, täckning men inget av detta biter på kvickroten. Vi kommer ändå fortsätta att odla potatis och lök i rader där eftersom vi har svårt att få plats med det i bäddarna. Det blir att gå med hjulhacka och kup många år än för att få bukt med rotogräset där. Ska vi i framtiden ta mer odlingsyta i bruk så kommer vi att täcka den med plansiloplast ett par år först men i dagsläget odlar vi allt vi mäktar med. 

Jorden innehåller mängder av ogräsfrön. De triggas igång av ljus vilket innebär att det bara är ogräsfröna i det översta lagret som gror. Gräver man i jorden så kommer nya frön upp i ljuset och kan gro. Det räcker med någon sekunds ljus på ett frö för att trigga igång det så en första strategi är att inte vända jorden utan bara röra i det översta lagret. 

Odlar man potatis och purjolök i fasta bäddar så måste man ju röra jorden även i djupare lager vid skörd vilket kan ge upphov till att nya frön gror nästa säsong. Huvudregeln är dock att inte gräva alls om det är möjligt. 

Detta innebär att ju längre du odlar grönsaker i fasta bäddar desto mindre fröogräs får du och det är faktiskt något vi märkt då vi har mycket mindre ogräs i kvarter ett än i kvarter fyra. Vi har också praktiserat täckodling där alla bäddar täckts med ensilage under säsongen och även över vintern. Det fungerar oftast bra men är väldigt irrationellt då det tar enormt mycket tid att flytta så mycket material. 

Falsk såbädd:
En bra strategi kan vara falsk såbädd. Det innebär att du förbereder din bädd som om du ska så men låter bli att så. Du krattar och rör upp det översta jordlagret och sedan vattnar du som om du sått. Täck gärna också bädden med en fiberduk så att ogräset trivs så bra som möjligt. Vissa använder också klar plast för att skapa en så bra miljö som möjligt. Ogräsfröna gror och du kan enkelt gå över bädden så fort hjärtbladen kommit upp antingen med en kultivator eller flamma. Har du tid innan sådd kan du upprepa proceduren en gång till. Detta är speciellt effektivt när du t.ex. ska så morötter som annars kan vara jobbiga att rensa. 

Fördröjd såbädd:
Du kan också göra så att du förbereder bädden som ovan utan att så. Låter ogräset få ett försprång genom att vänta med sådden några dagar. När ogräset kommit upp men inte grödan så flammar du bädden vilket gör att grödan när den väl kommer upp har ett försprång. 

Flamning:
Du kan även flamma utan att göra en fördröjd såbädd. Det innebär att du går över bädden dagarna innan din gröda kommit upp. Det här har vi aldrig lyckats med då vi har haft för dålig koll på när grödan kommer upp. För att få bättre koll kan man så in lite rödbetsfrön i morotsbädden eller rädisfrön i rödbetsbädden. De gror nämligen fortare så när de kommit upp så är det dags att flamma. Ett annat alternativ är att täcka en del av raden med en glasskiva. Där blir det bättre förutsättningar så när fröna under glasskivan gror så är det dags att flamma. Morotsfrön kan ta flera veckor på sig att gro tidig vår och mindre än en vecka när säsongen är igång så det är inte helt lätt. Lök går att flamma även efter att den kommit upp då plantan växer även om den blivit lite svedd. Det viktiga med flamning är att du inte ska bränna bort ogräset utan bara sveda det. Det kommer att vissna ner. 

Gångarna:
Gångarna kan man täcka med tidningspapper och halm eller träflis. Vi kommer nästa säsong att ha dem bara då vi gräver om alla gångar. Då kommer vi att gå med hjulhackan varje vecka för att hålla ogräset i schack. Det är i alla fall planen.

Kultivera:
När ogräs växer så är de som mest sårbara i ett tidigt stadie. Därför ska man kultivera ofta. Enligt litteraturen på kursen så ungefär var tionde dag. Då går man över med ett rensjärn eller en kultivator. Detta ska göras soliga dagar. Då vissnar ogräset och dör. Regniga dagar kan ogräset rota sig igen och då har du gjort arbetet förgäves. Rensjärn ska slipas ofta. Ju vassare de är desto lättare skär de av ogräset. (Vi har aldrig slipat våra) Enligt litteraturen bör de slipas varje vecka och dessutom bör du ha med dig ett bryne ut i odlingen för att skärpa till järnet när det behövs. För att din kultivering ska bli rationell så bör du vara noggrann med att så i parallella rader. Det gör inte så mycket om de blir krokiga bara avståndet mellan raderna är exakt lika stort hela tiden. Anledningen till att detta är viktigt är att du då kan gå över med en kultivator och bara behöver hålla ögonen på en av raderna och ändå vara säker på att grödan i den andra raden inte blir skadad. 

Plansiloplast:
Vi har köpt två rullar plansiloplast som kommer att täcka alla våra bäddar när vi delat varje rulle i två. Tanken med den är att täcka bäddarna när de inte är i bruk. Ogräsfröna gillar värmen som skapas under plasten men när de börjar ta fart så dör de då de inte får ljus. Plasten gör också att man får upp värmen i jorden vilket innebär att man kan så tidigare på våren än man annars kunde göra. Vi känner oss fortfarande väldigt tveksamma då vi inte gillar plast men inser också att vi måste hitta vägar att bli mer rationella. Plasten är gjord för utomhusbruk och vi har köpt extra tjock plast som håller åtminstone 5-6 år. När vi börjar odla på våren kommer vi att så och plantera bäddarna i varje kvarter från sidorna så plasten kan täckas av efterhand. Skördade bäddar med skörderester täcks också med plast så att nedbrytningen går snabbare. Plasten släpper inte igenom fukt så bädden har ungefär samma fuktighet när du tar av plasten som när du la på den. 

Markduk:
Detta har vi prövat tidigare. Markduk är svart duk med gröna rutor som släpper igenom fukt. Många odlare bränner hål på lagom avstånd för att plantera t.ex. zucchiniplantor i. På så sätt slipper man fröogräs. Vi har inte tyckt om att använda markduk då den lämnar ifrån sig trådar. Vi har försökt att fålla markdukar för att undvika detta och det ska även gå bra att bränna kanterna men än så länge känns inte markduk som något vi gillar. Får se hur vi gör med det i framtiden.  

Studierna går vidare och är fortfarande mycket givande. Nu på fredag är det träff tre av sex redan. Jag försöker sammanfatta vad jag lär mig på bloggen så jag själv har det kvar framgent. 

Julmarknad på Vikaryd

Idag har vi varit på julmarknad på Vikaryd. Det är andra året för oss på denna trevliga julmarknad. Vädret var inte det bästa men det kom mycket folk ändå. Vi hade med oss grönkål, brysselkålsstockar, vintersquash och vitlök från grönsakslandet men det som sålde mest var vår äppelmust från Alingsås Mobila Musteri. Besökarna fick provsmaka varm must som vi kokat med kanelstång och kall must. Många ville därefter ha med sig en bag-in-box hem. Honungen sålde också bra och äggen tog som vanligt slut. Efter fem timmar på julmarknad så är man rätt så trött men då är det bara att åka hem och skörda mer brysselkål och grönkål samt ladda bilen full med mer must. Detta är vår sista julmarknad för i år men vi kommer definitivt tillbaka nästa år. 

Brysselkålsstock

Några julmarknader så har vi sålt brysselkålsstockar hela. Det är en bra sak att ha på sitt försäljningsbord eftersom det lockar människor till oss. De flesta har inte någon aning om hur brysselkål växer så blir det en snackis. De flesta blir fascinerade över utseendet och tycker att de ser häftiga ut.

En del köper en stock bara för att ha som dekoration men vi försöker propagera för att de gärna ska ha dem som dekoration först men att de sedan dels ska äta själva brysselkålen och dels hacka och steka toppskotten i vitlök och smör eller olivolja. De säljer bra och vi har nästan aldrig med oss några hem. Innan julmarknaden på Nääs så fick vi tips om att man även kan äta själva stocken vilket vi tipsade våra kunder om utan att kunna tala om hur det smakade.

Det är alltid roligt att hitta nya saker Det är roligt att fundera ut vad man kan göra med det man odlar. Matsvinnet på egenodlad mat måste vara mycket lägre än på köpt mat. Man vill helt enkelt inte slänga något som man lagt ner så mycket jobb på. Nu i veckan när vi hade lite mer tid så tog vi oss för att pröva att ta tillvara hela brysselkålsstocken.

Först tog vi av alla de små huvudena som vanligt. De går att äta både tillagade och råa. Ska man äta dem råa så vinner de på att serveras med en god dippsås.

Stockarna delades så de fick plats i botten av en kastrull.

Toppskotten rensades och hackades ner i en stekpanna.

Egentligen är det blad utefter hela stjälken. De små brysselkålshuvudena växer i varje bladveck. Eftersom brysselkål tar lång tid på sig så hinner många av bladen att bli gula och tråkiga så de tar vi helt enkelt bort direkt i landet. Det är bra om vi lämnar så mycket skörderester som möjligt vid skörden så det kan återgå som organiskt material till jorden.

När alla stockarna var rensade hade vi en kastrull med rengjorda stockar, en kastrull med brysselkålshuvuden, två burkar med de allra minsta huvudena som vi ska pickla, en stekpanna med fina toppskott och en hög rens i diskhon som vi bar ut till hönorna. Det är bra om de kan få grönt i hönsgården även på vintern och de omvandlar raskt en sådan här hög till hönsbajs som sedan kan återgå till odlingen.

Toppskotten är inte lika grova som resten av bladen och blir väldigt goda när man steker dem. De behöver inte mycket kryddning. Vi använder en vitlöksklyfta, svartpeppar och lite salt och steker i olivolja.

Vi har aldrig picklat brysselkål förut så det vet vi inte hur det blir och kan inte heller rapportera idag eftersom de bör stå några dagar.

Stockarna är stenhårda och lite skeptiska var vi allt när vi fyllde vatten i kastrullen och satte dem på långkok.

Brysselkålshuvudena ska inte koka länge. Vi brukar koka dem ungefär tre minuter i lättsaltat vatten. Sedan kan man äta dem som de är eller fräsa upp dem i stekpannan. Vi tycker det blir gott om man fräser dem ihop med lite bacon och sedan hyvlar över lite parmesan.

Vi glömde ta tiden på brysselkålsstockarna men kände med en sticka då och då tills innehållet kändes mjukt. Man får sticka in stickan i de fästen där brysselkålshuvudena har suttit för yttre delen av stammen är för hård.

Stjälkarna klöv vi sedan på längden. I mitten finns en mjuk märg som man lätt får ut när stjälkarna är kokta.

Eftersom vi inte hittade något recept på nätet så prövade vi tre olika smaksättningar. En med smör, salt och peppar. En med smör, salt, peppar och vitlök och en med sambal oelek, salt och peppar.

Smakmässigt vann den som bara var smaksatt med smör, salt och peppar. Brysselkålsstocken har så mycket smak i sig själv så det behövs inte något annat. Vi prövade också att använda stavmixern så vi fick en slät puré och det blev det vinnande konceptet. Det blev kanongott!

Nytt recept från Östängs gård blir därför Brysselkålsstocksmärg med smör, salt och peppar. Det kommer att läggas till vår receptsida när vi hinner.

Styckning

Förra gången vi styckade gris var en mardröm.  Det ville vi inte uppleva igen så nu slaktade vi grisarna när slaktvikten var cirka 100 kilo och inte 200 kilo stycket som sist. Dessutom såg vi till att vi styckade när Jonas var hemma men framför allt så hade vi kallat in experthjälp.

Robert har varit styckarlärling i ett år och kom med nyslipade knivar och ett glatt humör. Det är en fröjd att se proffs arbeta.

Bara det att vara två som bär in delarna i köket kändes som ett framsteg.

Köttet på grisarna var fantastiskt fint. Mörkt och med lagom mycket fett insprängt på rätt ställen.

Robert började med att skära bort istret som är det rena fettet som sitter inne i grisen. Det sparas för att användas till korv. Innanför istret sitter filén och det finns två filéer i varje gris.

En del kotlettrader sågades till kotletter och en del skars ut till det som i affären brukar kallas för ytterfilé. Robert nätade dem med bomullssnöre för att de skulle hålla ihop fint under stekning.

Mitt jobb blev att skära rent de ben som Robert langade över till mig. Allt sådant kött sparades för att malas till färs.

Skinkorna i år vägde ungefär nio kilo styck och lades i sirapshinkar som vi fått på Ica-maxi i Alingsås. En sparade vi hel med benet kvar eftersom vi blir många till jul så då går det åt mycket skinka.

De andra benades ur, delades och bands ihop för att ge mindre skinkor. Sirapshinkarna är livsmedelsgodkända och kommer med lock så det är perfekt att använda.

Jonas tog ansvar för att packa varje detalj med vakuumpackaren. Det ökar hållbarheten och gör att allt tar mindre plats i frysen vilket är bra när man vill producera den mesta maten själva.

Så här års blir frysarna sprängfyllda eftersom grönsakerna ska räcka tills nästa odlingssäsong och köttet till nästa slakt.

Vi lägger lite i varje frys för att det ska frysas in så snabbt som möjligt.

En del revben sparades för att långkokas och griljeras. En del ”spritades” vilket innebär att man tar bort revbenen och spar resten till bacon. De ska vi salta in och försöka röka senare. Vi tog också undan en del fläsk. Den tydligaste skillnaden mot förra gången vi styckade var att kotletterna den här gången blev ungefär lika tjocka. Sist varierade de från en till tre centimeter.

Det mesta hanterades med kniv men ibland behöver ben tas isär med hjälp av sågen. Fördelen i år var återigen att vi var flera så en kunde hålla när den andra sågade.

Vi gjorde en paus mitt på dagen och stekte upp några fantastiskt fina kotletter.

De bryntes på båda sidor en i taget eftersom det inte fick plats mer än en i stekpannan åt gången.

Sedan fick de koka färdigt i lite stekspadet och grädde.

Det går inte att jämföra med de torra fläskkotletter man kan köpa i butiken. Så mycket mer smak och så mycket mindre torrt.

På sex timmar hade Robert styckat båda grisarna och 200 kilo hängandevikt hade förvandlats till köttdetaljer, ben till min systers hundar och fett till fåglarna.

När Robert hade åkt fortsatte vi att packa det sista och sedan satte vi igång att koka saltlag och mala kött.

Den stora skinkan sprutades med saltlag med hjälp av en marinadspruta. En liter saltlag sprutades in på flera ställen.

Även de små bundna skinkorna fick en del saltlag insprutat.

Sedan lades den, de små skinkorna, baconet, fläsket och fyra bogar i två sirapshinkar som fylldes med saltlag.

Locket sattes på och sedan ska de stå svalt i fem dagar så att saltet ska kunna tränga in i hela köttet.

Ju längre vi bor på gård desto mer lär vi oss. I år har kötthanteringen tagit många kliv framåt och vi lär oss mer och mer hur man kan ta tillvara på allt vi producerar på ett bättre sätt. Vi lutar åt att vi kommer att skaffa säsongsgrisar vart annat år eftersom det känns så bra att ha eget kött från djur som varit glada och lyckliga ända in i slutet.

Tack Robert för den fantastiska hjälpen. Du är välkommen tillbaka nästa gång!

Julmarknad på Nääs fabriker

Idag har vi varit på julmarknad på Nääs fabriker. Vi har aldrig besökt deras marknader förut så vi visste inte vad vi skulle förvänta oss. På vägen ner ösregnade det men SMHI visade att det skulle sluta vid 11 tiden när marknaden började. Utställarna har sina platser i arrangörernas tält. De flesta tälten rymmer två utställare och vi fick plats bredvid ”Lammet och bonden” från Gråbo. De sålde julskinkor, ölkorvar och nötkött – allt från egna djur. Härligt med folk som har utegångsgrisar och naturbeteskött. De hade dessutom med en trevlig eldstad där de grillade prinskorv för provsmakning och värmde äppelglögg. Det var en välordnad marknad med många utställare. Nere vid sjön fanns fyra foodtrucks med varierat utbud för dem som var hungriga.  Vissa fordon var trevligare än andra. Atmosfären blir alltid väldigt trevlig i gamla fabriksområden. Nääs har en hel del att erbjuda även vanliga dagar med flera permanenta butiker och även en hel del pop-up butiker som hyr in sig i lokalerna kortare tid.  De hade lagt sig vinn om att pynta så folk skulle drabbas av julstämning men vädret gjorde verkligen sitt bästa för att ta död på den. Det regnade av och till hela dagen.  Våra favoriter i olivväg var på plats. Familjen Sollerhed har en egen olivgård i Frankrike och världens finaste franska buss att transportera dem i. Vi köper alltid ett par burkar oliver av dem för det är något av de godaste oliver vi ätit.  Stundtals var det ganska glest med folk och förmodligen berodde det på vädret. Vi hade med oss lammskinn, brysselkål på stock, äpplemust, pysselull, grönkål, vitlök, vintersquash, honung och jordärtskockor.

Vissa stunder var det väldigt mycket folk och en hel del att göra.

Det var ett bra och varierat utbud av hantverk, mat, design och inredning.

På Nääs fabriker så finns Hugos handel permanent. En trevlig butik med ett stort utbud av delikatesser.

I morgon ska vi tillbaka igen så om ni inte var där idag så passa på i morgon. Ett bra sätt att få upp julstämningen och få tag på bra lokalproducerade livsmedel inför julen.

Grisslakt

Om du är känslig för bilder från slakt så läs inte mer i detta inlägg. Det förekommer bilder både på blod och död gris.

I våras köpte vi två kastrater som vi döpte till Esau och Efraim eftersom det är e-året i år.

Det finns flera orsaker till att vi skaffar gris. De är bra på att ta vara på skörderester och matrester, de hjälper oss att böka upp odlingsmark, de äter mördarsniglar. Det främsta skälet är nog dock att vi äter kött och då vill vi vara säkra på att det kött vi äter kommer ifrån djur som haft det bra hela livet.

Esau och Efraim har fått ny mark att bruka allt eftersom. De blev alltid lika glada när de fick ny yta att upptäcka och böka. Nu när det varit tjäle så är de dock inte lika glada eftersom marken är för hård för dem att bearbeta. Första gången vi hade grisar så fick de bo kvar hos oss i ett och ett halvt år. Vi upplevde att det var rätt så bökigt att ha dem över vintern av flera skäl. De hade det inte lika roligt när det inte fanns mark att böka, det blir jobbigt när vattnet fryser i deras vattenbalja och de blev alldeles för stora. Därför har vi bestämt oss för att inte ha grisar över vintern igen. Vi kommer inte heller att skaffa gris varje år utan tror att vart annat år är lagom för oss. Lagom till jul vill vi därför slakta våra grisar och igår var det dags. Grisarna avlivades med gevär och efter att de har fallit så har man en minut på sig innan de ska vara avblodade. Det gör man genom att sticka dem i halsen. Att slakta ett djur är aldrig lätt och det tror jag på sätt och vis är bra. Den dagen vi börjar göra det lättvindigt så kanske vi inte ska ha djur. Vi är glada att vi får hjälp med slakten av en vän med lång erfarenhet, lugnt sätt och som behandlar djuren med värdighet.

Vi hinner inte ta reda på allt men vill inte att något ska förfaras. En annan vän har bättre tid och kom därför för att ta reda på blodet för att göra blodpudding.

Blodet måste vispas så att det inte klumpar sig. Vi skållar inte grisarna som man ofta gör med produktionsgrisar utan vi flår dem istället.

Vi hade nytta av att marken var frusen så vi slapp gyttja. Däremot var det regn och snålblåst så det var kallt och vått.

Eftersom vi slaktar djuren direkt i hagen så de inte ska bli stressade så behöver vi en traktor för att hissa upp slaktkropparna. Det gör det mycket lättare att jobba med dem och traktorn gör det möjligt att höja lite i taget för att få en ergonomisk arbetsställning hela tiden.

Skinnet kan dras av till viss del men det är ganska svårt så mycket fick vi skära av. Dessa slaktkroppar var mycket mindre och framför allt mindre feta än när vi slaktade Agneta och Anni-frid.

Grisarna ska tas ur och sedan ska kropparna in och hängas i ladan tills vi ska stycka på måndag.

När vi körde iväg med första slaktkroppen så pajade traktorn. Det kändes inte så bra men är ganska typiskt. Kanske har det kommit in vatten i bränslesystemet som nu hade frusit. det var ju 13 minus natten innan. Vi fick trä på jaktpåsar och en sopsäck och ta ner dem på en kärra och köra in dem i ladan. Det gick dock bättre än väntat och nu hänger de i ladan i väntan på måndagens styckning. Julskinkan och lägg ska sedan saltas in och resten ska frysas in.

 

 

 

Forskning om en framtid bortom BNP-tillväxt

I morgon presenteras forskningen av ett fyra år långt forskningsprojekt på KTH. Forskarna har tittat på fyra scenarier som skulle innebära ett liv utan för stora koldioxidutsläpp. De fyra scenariorna presenteras i var sitt blad som finns att ladda ner om du följer länkarna.

Vi har bivit besökta och intervjuade först av forskningsprojektet och sedan av Vetenskapsradion klotet. Lyssna på Jonas, mig, Esau och Efraim på https://sverigesradio.se/vetklotet

Balansräkning för gödsel

En del av läxan denna veckan på min kurs i småskalig grönsaksproduktion var att göra en balansräkning för gödsel. När vi odlar grönsaker så tar vi bort massa näringsämnen från bäddarna varje gång vi skördar. De hamnar i magar på stadsbor in i staden som använder vattentoaletter så gödningen hamnar på Alingsås reningsverk. Där återvinns säkert en hel del av fosforn på något sätt. Men helt klart är att fosforn inte kommer tillbaka till våra grönsaksbäddar. Vi måste därför ersätta skörden med gödsel för att inte utarma vår jord.

Det är en av anledningarna till att vi har djur. De ger oss gödsel som vi använder i grönsaksodlingen. Det går att odla utan djurgödsel men då måste man ha ganska stora arealer att odla gröngödslingsväxter på. Det absolut vanligaste är dock att alla grönsaker som odlas har vuxit tack vare att vi har djur som ger oss gödsel.

På kursen fick vi en uppgift att göra en balansräkning utifrån givna  bortförselsiffror. Siffrorna är hämtade från kursledarens odling på Bossgården. Ytan som beräkningen ska göras på är 1000 kvadratmeter. I exemplet odlas Morot, Rödbetor Vitkål, Broccoli, Lök, Purjo, Sallat, bönor och totalt så blir skörden 3320 kilo grönsaker. Det gör att 7,25 kilo kväve försvinner, 1 kilo fosfor och 10,6 kilo kalium. Vi skulle utgå ifrån fyra olika former av gödsel. Inköpt trädgårdskompost, lucernpellets, pelleterat hönsgödsel och djurströbädd från får.  

Föst tittade jag på varje gödselmedel för sig och försökte komma upp i målvikterna för varje näringsämne. Problemet som framträder vid användning av trädgårdskompost och lucern är att man kan hamna ganska bra i kväve och fosfor men då hamnar man alldeles för lågt när det gäller Kalium. Gödslar du bara med hönsgödsel så kommer du att hamna alldeles för högt både när det gäller fosfor och kalium. Anpassar du fårgödseln utifrån kvävebehovet så hamnar du i stället för högt när det gäller kalium. För att få en bra balans krävs alltså en kombination av gödselmedel. Gör man cirkeldiagram av de olika gödselmedlen så blir det lättare att få en visuell bild av hur man kan kombinera dem. Jag försökte att kombinera fårgödsel med hönsgödsel eftersom det är vad jag har att tillgå. Det går inte att få det bra. Kombinationen gör att man kan få upp kalciumhalten genom att öka andelen fårgödsel relativt hönsgödsel. Genom att tillföra 475 kilo fårgödsel och 62 kilo hönsgödsel så får jag relativt bra värden för kväve och kalium men hamnar alldeles för högt när det gäller fosfor.

Tittar man i den översta tabellen så är lucernpellets och trädgårdskompost det enda som kan få ner fosforvärdet. Bästa balansräkningen fick jag om jag kombinerade fårgödsel med lucernpellets. 

Men då gör man sig beroende av att köpa in säckar med lucern. Frågor som då uppkommer är var någonstans i världen lucern (alfalfa) produceras, hur sker produktionen, hur har det transporterats, hur mycket resurser går åt till förpackningar? 

Frågan är hur farligt det är med för mycket fosfor vid grönsaksodling? I de flesta texterna jag hittar står det inte mycket om att fosfor skulle vara negativt för odlingen eller grönsakerna. Det som påtalas som negativt är fosforläckage som kan leda till övergödning av vattendrag. Men om man har för mycket fosfor på en begränsad yta med omkringliggande vall och våtmark som inte gödslas alls så borde det inte vara något problem? Eller?

Frågan ur miljösynpunkt blir därför – vilket är värst: Lite extra fosfor genom att vi använder det vi själva producerar på gården eller bra fosforvärden genom att någon annan producerar lucern.

Ur resilienssynpunkt är valet helt givet. Hellre lite extra fosfor på ett begränsat område än att vi ska göra oss beroende av insatsvaror som produceras någon annan stans och transporterats hit i plastsäckar.

Nu gäller det bara att lyckas göra beräkningen för vår egen odling istället för ett lånat exempel. Det blir inte lika lätt.

Beräknad spridningsareal för fosfor

I kursen i småskalig grönsaksproduktion så har vi tittat på gödsel. Det är bra om man kan lära sig mer om gödsel så man inte sprider fel mängder av ämnen. Enligt reglerna för jordbruk så får du max sprida 22 kilo fosfor per hektar. Vi hade ärligt talat inte en aning om hur mycket fosfor våra djur producerar och hur vi låg till. Vi har ju inte speciellt många djur så det borde inte vara något problem men vi har aldrig räknat på det. Vi har fått tips om att använda miljöhusesyn för att beräkna hur stor spridningsareal vi måste ha för de djur vi har.

Miljöhusesyn är framtagen av LRF i samarbete med Jordbruksverket och andra berörda myndigheter för att lantbrukare ska kunna göra egna beräkningar på ett enkelt sätt. Går du in på sidan så kommer det fram en tabell där du kan räkna ut den mängd fosfor som dina djur utsöndrar med sitt gödsel samt nödvändig spridningsareal.

 

Vi har i dagsläget 9 tackor. Enligt miljöhusesyn producerar de 1,5 kilo fosfor per år var om de i snitt får 1,8 lamm. 9 tackor ger enligt schablonerna 13,5 kilo fosfor totalt per år. Om jag uppfattar miljöhusesyn rätt så är det fosforproduktion per helår. Det innebär att de räknar dels med tackans skit + 1,8 lamms skit för hela året. Våra lamm skiter i princip aldrig inne och tackorna är bara inne från mitten av oktober till och med april. Det innebär att vi bara får tillgång till 6,5 månaders gödsel i ströbädden.

Frågan är då hur man ska räkna. Lammen är ju mindre än tackan och lever bara ca sju månader. Säg att 1,8 lamm ger lika mycket gödsel som en tacka på årsbasis eftersom de är mindre. De lever dock bara i sju månader. Om vi räknar grovt kan vi kanske säga att av de 1,5 kilo fosfor som varje enhet levererar så skiter lammen 0,5 kilo på betet, tackan 0,5 kilo på betet och bara 0,5 av de 1,5 kilona hamnar i ströbädden. Vi har 5 hektar bete som fåren går på men behöver  bara 0,4 hektar för den skit som hamnar där. 0,2 hektar = 2000 kvadratmeter behövs för att sprida gödselbädden på. Den sprider vi på grönsaksbäddarna vilket ger 1600 kvadratmeter bäddyta. Det är inte helt tillräckligt men å andra sidan så har vi omkringliggande mark i form av gångar och perenna grödor som gör ytan större så det lätt räcker till.

Vi har 50 hönor som går ute på en åker som är 0,5 ha minst åtta månader om året. Resten av året bor de i stallet och går i en mindre hönsgård. De bajsar det mesta på bajsbräda hela året. Gödseln som hamnar på gödselbrädan samlar vi upp och sparar i stora tunnor med lock. Enligt miljöhusesyn så ger 50 hönor 7,5 kg fosfor vilket kräver 0,3 ha spridningsyta. Vi sprider hönsgödseln på en åker som är 1,5 hektar så inte heller där finns något problem för oss. Där tar vi sedan hö till fåren så på så sätt så ingår hönsskiten i ett kretslopp som går till våra grönsaksbäddar. Vi får dock ett inflöde av näringsämnen eftersom vi fodrar hönorna med säd från grannen och ekologiskt värpfoder. 

Våra ankor ger 1 kilo fosfor per år. Det mesta av den gödseln hamnar i ankornas damm och därefter på våra bärbuskar och fruktträd. En del används också i grönsaksodlingen till växter som behöver en extra boost. Vi pumpar upp en del av ankvattnet i en svart kubikmetertank som vi sedan tappar i vattenkannor så vi kan vattna t.ex. zucchiniplantorna eller broccolin under växtperioden. 

Vi har också två grisar vilket ger 14 kilo fosfor per år. Till dem behöver vi 0,6 ha spridningsyta. Vi har bara grisarna sju månader om året så det borde innebära 8 kilo fosfor per år och 0,35 hektar. Deras skit samlar vi inte upp utan den sprider de själva där de anser att de har sin toalett. Det vill de ofta ha så långt ifrån sin bostad som möjligt så om man vill ha gödseln på något speciellt ställe så får man se till att hägna så att inhägnaden slutar precis bortom det ställe där man vill att de har sin toalett. 

Totalt får vi ihop 36 kilo fosfor per år och det skulle kräva en spridningsareal på 1,6 hektar. Totalt är vår gård på 36 hektar men vi använder bara 7,16 hektar där vi sprider vår gödsel. Vi sprider vår gödsel på följande sätt:

Typ av mark Hektar
Betesmark 5
Grönsaksodling 0,16
Åker där hönorna går 0,5
Åker där ihop samlat hönsgödsel sprids 1,5
Total areal 7,16

Vårt problem är definitivt inte att vi har för mycket djur på våra marker – snarare tvärt om. Nu är det som tur är så att vi inte ansvarar för all vår mark själva eftersom vi arrenderar ut en del åkermark till grannen. Dessutom sambetar våra får och hans kor på vår betesmark vilket gör att vi får tillgång till mer gödsel på de utarrenderade markerna än vad vi själva kan bidra med. Det här är inte helt enkelt – men det är intressant!

 

Julmarknad på Nolbygård

Idag har vi varit på årets första julmarknad. Igår kom vintern och idag på morgonen var det minusgrader. Vi klädde oss varmt och tog med liggunderlag att stå på för att klara av dagen. Väderlekstjänsten hade lovat lite sol och vindstilla men fram till tolv var det ordentligt blåsigt och mulet.  Vi var lite oroliga i början av november att vi inte skulle ha tillräckligt med varor till julmarknaderna. Vår huvudsakliga vara är ju grönsaker och så här års är det inte så mycket som går att skörda. Vi lyckades dock få med oss vitlök, vintersquash, brysselkål, grönkål, betor, morötter och jordärtskockor. Brysselkål på stock var populärt. De är fina som ”blomma” fram tills man tänker äta upp dem. Dessutom är toppskotten goda att steka i smör och vitlök. Dessutom hade vi honung och äppelmust samt gran- och tallris.  När händerna blev för kalla kunde vi värma oss på den öppna elden. Ett 25 tal säljare var på plats och det var trevligt att återse gamla bekanta från sommarens matmarknad. Fortfarande träffar vi Alingsåsare som inte känner till att vi har en matmarknad i Alingsås varje lördag hela sommaren. Det var rätt så mycket folk och trevlig stämning. Vi var glada över att vi hade klätt oss varmt. Nästa helg är det julmarknad på Nääs Fabriker både lördag och söndag. Då blir det ett ganska annorlunda gäng utställare med många som vi inte träffat förut. Helgen efter är det dags för julmarknaden på Vikaryd, även det båda dagarna. Välkomna att besöka oss då!

« Äldre inlägg

© 2018 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑