Östängs gård

En gård för omställning

Arbetsdag på Skarabergsvägen

Idag var det återigen dags för arbetsdag i projektet gårdssamverkan och mobilt musteri. Det är dagar vi ser fram emot även om vi egentligen har så fullt upp med vårt eget så vi känner att vi egentligen inte har tid. Så är det nog för alla i projektet och ändå är uppslutningen god. Magnus och Marta odlar mest för självhushåll. De arbetar också ofta utomlands vilket gör att det är svårt att hinna med odlingarna. Uppgiften för dagen blev därför att försöka ta fram förra årets odlingsbäddar ur ogräset. Många händer och mycket verktyg så hinner man en hel del på en dag även om vi bara jobbar mellan 10 och 16. 

En annan syssla som vi hann med var att köra ut årets ströbädd från fårens stall. I den ska det planteras squash och pumpor som vill ha mycket näring. Det går bra att odla i ströbädden redan första året om man ser till att plantorna får etablera sig i jord som man lägger ut punktvis i ströbädden.

Det som är skönt med de som är med i projektet är att alla är vana att hugga i hemma hos sig så det blir snabbt resultat.

Magnus och Martas dotter har kläckt fram kycklingar som vi beundrade. Bra jobbat!

Kläckaren är av äldre modell men fungerar utmärkt.

Magnus är bra på att komma på idéer och på att svetsa och hans hjulhacka fungerar alldeles utmärkt.

Vi har en mycket mindre charmig köpt variant men vi blev sugna på att skaffa oss några fler hemmabyggen likt denna. Vi är ju ofta många som jobbar och då hade det varit bra med fler.

Till hjulhackan finns en rensbåge och en kultivator och med bra tempo i benen så får man snabbt kultiverat en bädd.

Enormt charmig konstruktion. Vi har några gamla cyklar hemma men tyvärr inte någon med svanhals.

Under dagen hann vi förutom att arbeta med ett par fikapass och lunch. Det blev en del snack om musteriet men också om mycket annat. Några gårdar kom överens om att hyra en maskin ihop en helg och några andra gårdar pratade ihop sig om att kanske göra en lite större investering ihop. Vi pratade också om att träffas en dag och göra ostar ihop. Flera gårdar tillverkar redan idag ost, yoghurt och fil och vi andra vill gärna lära oss. Nästa gång ses vi den 26 juni då vi ska planera färdigt mustvagnens utrustning. Efter en sådan här dag är huvudet fullt med tankar och kroppen trött av arbete men det känns bra.

Mustvagnen

Nu har äntligen den mesta utrustningen till vår nya wwoofvagn anlänt. Pastöriseringsmaskinen är en stor pjäs på över 300 kilo som var ganska svår att få ombord. Igår eftermiddag kom Magnus, Marta och Guillaume förbi för att diskutera placering och vidare bygge för att få mustvagnen i ordning till äpplesäsongen. Guillaume som har jobbat mycket inom restaurang och som dessutom har ett mobilt creperie är van att tänka i flöden och är den som funderat mest över varje saks placering. Han använde skolkrita för att rita upp och märka ut hur han tänker sig att sakerna ska placeras. Vi har köpt en släpvagn med uppfällbart kapell så att man kan stå ute även om det regnar. Själva äpplekrossen kommer att stå utanför under tak och sedan lyfts de krossade äpplena upp till den hydrauliska pressen. Därefter pumpas musten upp i pastöriseringsmaskinen som har en bag-in-box-fyllare med våg för att få rätt mängd. Så ser planen ut just nu i alla fall… Pastöriseringsmaskinen drivs av gasol så vi behöver plats för två gasolflaskor. Eftersom vi inser att det kan vara svårt att få tag på vatten ute på marknader kommer vi att ha med vatten för att fylla blåsan i pressen via en pump. Det vattnet kommer inte att komma i kontakt med äpplena utan kan återanvändas vid flera pressningar. Vi kommer att bygga skåp och hyllor där vi kan förvara alla prylar som behövs. Det ser ut att bli ett väldigt bra äppleår i år. Förra året gav inte mycket äpplen men i år ser det riktigt bra ut. Vi kommer dels att musta våra egna äpplen och sälja äpplemust men vi kommer också att ta emot personer som vill få sina äpplen mustade. Mer information om detta kommer när vi har bestämt var och när vi kommer att finnas tillgängliga.

Projekt avslutas och påbörjas

Idag på morgonen åkte Marthe och Cosette från Frankrike vidare till nästa gård. De har varit hos oss i lite drygt två veckor. Som alla wwoofare vi haft så jobbar de hårt och tar stort ansvar för de projekt de åtar sig. De valde tidigt att fixa en ny damm åt ankorna. Det mesta grävarbetet var redan gjort men det var en hel del finlir kvar för att få dammen bra. Markduk las i botten och dammduk ovanpå den. Kanterna täcktes med jord och stenar. Till skillnad från vår förra damm så blev kanterna på den här dammen plana upptill så att stenarna ligger still. I den förra dammen rasade stenarna ner i vattnet efter ett tag när ankorna klättrade upp och ner för kanterna. Marthe och Cosette valde också ut blomsterplantor från blomsterträdgården som de delade och planterade vid den nya dammen. Sedan tillverkade de en skylt som de satte upp vid dammen så alla kan se att det är de som gjort den. Det roliga med de här skyltarna är att wwoofarna ofta lägger ner en hel del arbete på att få dem snygga. Wwoofarna väljer själva de projekt de vill arbeta med efter lunch fram till klockan tre. Projekten som finns att välja mellan står på en wwooflista. När projektet är helt klart prickas det av från listan. När de var klara med sitt projekt så byggde de tre fågelholkar åt oss. Även de målades och namnades och sattes upp i går innan arbetsdagen var slut.

Fågelholkarna blir allt mer fantasifulla och det läggs ner mycket jobb på färgval och placering. Våra nya wwoofare från Irland – Elaine och Michael har som sitt första projekt valt att måla klart wwoofvagnen med röd linoljefärg. Eftersom det var sista kvällen så avslutade vi tillsammans i trädgården. Alla dessa människor som kommer i vår väg och delar vår vardag gör den väldigt trevlig. Det är fantastiskt med våra wwoofar-gäster. Vi lär oss mycket om traditioner och vanor från andra länder bara genom att äta lunch, fika och jobba ihop.

Nya wwoofare och mycket utfört

Just nu har vi fyra wwoofare på vår gård. Vår första wwoofare för i år, Anna, har rest vidare till Skenora gård på Ingarö utanför Stockholm där hon ska wwoofa hos Pella Thiel. Hon har varit hos oss i sju veckor och utfört massor av arbete. Det känns fantastiskt att människor från hela världen kommer till oss och deltar i vårt arbete. Det här är tredje säsongen med wwoofare och vi är så glada och fascinerade av alla dessa människor som kommer till vår gård, deltar i arbetet och lämnar avtryck. Anna planterade 50 äppleträd, anlade en sparrisbädd med sarg och snigelplåt, avslutade nästan en sargad jordärtskocksbädd och byggde en fågelholk förutom att hon deltog i det vardagliga arbetet med djuren och grönsakerna. Hon har sått flera hundra sallatsplantor, rödbetor och bönor och planterat ut squash, purjolök, potatis och massa annat.

En vecka innan Anna for så kom Cosette och Marthe från Frankrike. De fick flytta in i wwoofhuset och Anna fick flytta till vår nyinredda wwoofvagn. När Cosette och Marthe varit här en vecka reste Anna vidare och ersattes av Michael och Elaine från Irland. De har nu fått wwoofhuset och Cosette och Marthe har flyttat ut i vagnen. Alla våra wwoofare delar på det som finns i wwoofhuset såsom badrum, tvättmaskin och kök. De lagar frukost och middag ihop och hittills har det fungerat utmärkt. De bjuder varandra på specialiteter från sitt eget land. Fika och lunch äter vi ihop varje arbetsdag. Wwoofarna kan låna cyklar, tält, sovsäckar och liggunderlag och de allra flesta passar på att utnyttja den svenska allemansrätten och åker ut och tältar en natt. De är ofta väldigt lyckliga och glada när de kommer tillbaka och tycker att de haft en fantastisk upplevelse i de ljusa sommarnätterna.

Vi börjar varje dag med ett hårt arbetspass. Idag fick de välja mellan att skrapa färg eller slå ner bambupinnar vid våra nyplanterade äppleträd. Sedan följer ett pass med ogräsrensning och när man är fyra wwoofare och en praktikant plus mig själv så hinner man rensa 24 bäddar mellan fika och lunch. Idag var det kvarter två som gällde. Det går undan när man är många som jobbar. Igår rensade vi kvarter ett med avbrott för besök i bigården. Jonas skördade honung och från början var det bara en wwoofare som ville vara med. De andra tyckte det kändes lite otäckt. Men innan lunch hade alla fyra varit uppe i bigården och varit med och skördat. Dessutom var kvarter ett rensat och jordgubbar till lunchens efterrätt plockade. Efter lunch väljer wwoofarna vad de vill göra. Fransyskorna har anlagt vår nya ankdamm och byggt tre fågelholkar. Irländarna valde att måla wwoofvagnen idag och igår gjorde de biramar. Som ni förstår så blir det mycket gjort. Det är många projekt som är igång samtidigt och rätt mycket tid går åt att serva alla med målarfärg, arbetskläder, verktyg och goda råd. Det krävs ofta också en lektion i hur en såg, skruvdragare och linoljefärg fungerar. Men det är roligt att alla dessa människor kommer i vår väg nu när vi själva inte hinner, kan eller vill resa.

Skrapa och måla

Nu börjar vi bli klara med årets sådder och planteringar men framför allt så är alla bäddar grävda. Det frigör lite tid och den ägnas bland annat åt att skrapa huset. Vi började redan förra året men blev inte klara så vi kunde måla. Nu tar vi nya tag. I den värmen som har varit de sista veckorna orkar vi bara skrapa huset så länge det ligger i skugga. Det gör det fram till fikarasten så det blir ett tvåtimmarspass på morgonen. Huset ska sedan målas i en något ljusare kulör än den som det är målat i just nu. Vi köpte tre färgprover som vi provmålade på väggen och vi har bestämt oss för den övre av de tre som syns till höger om fönstret. 

Det är ett väldigt tidsödande och tråkigt arbete att skrapa färg. På vissa ställen sitter den mesta färgen bra och man behöver bara skrapa av det lösa. På andra ställen så har de målat lager på lager som sedan har krackelerat och där behöver vi ta bort all färg. Det tar tid och är ganska jobbigt men eftersom vi inte vill måla om huset för ofta så är det lika bra att göra det ordentligt. 

Vi målar med linoljefärg från Ottossons som vi köper på Hus till Hus i Alingsås. Eller målar och målar – där är vi inte riktigt än men färgen är i alla fall inköpt.

Aldrig mer :-)

Idag är en stor dag. Vi grävde klart den allra sista grönsaksbädden. 

Vi började dagen med att köra ut bädden där tackorna gått efter att de har lammat. Den är rätt tung men inte alls i samma utsträckning som vinterbädden som mäter över en halvmeter i tjocklek. Vi har grymma wwoofare! Innan klockan var nio hade de tagit hand om alla djuren och fått ut hela bädden så då kunde vi fortsätta med grävningen fram till fikat. Efter fikat gör vi av princip inte något hårt grävarbete med wwoofarna. När gårdsklockan ringer 10.00 avstannar allt arbete och vi tar en fikapaus. Det som inte hinns med innan klockan slår får helt enkelt göras en annan dag. Men då återstod bara en 15 centimeter  bred remsa på två meter så det kunde jag bara inte låta vara.

Efter fikat planterade vi fyra kålbäddar och sådde en morotsbädd och en bönbädd. Efter lunch fortsatte wwoofarna med sina självvalda projekt och jag kunde ta mig an remsan.

I fyra säsonger har vi grävt, grävt och grävt. Första året var värst. Då tog det flera dagar att få en bädd klar. Vi hade inte några wwoofare utan jag var i princip ensam om att gräva alla 24 bäddarna. Några dagar hade jag hjälp av goda vänner vilket jag är tacksam för. Att stampa fem gånger på grepen för varje greptag och att gräva upp en sopsäck kvickrötter per kvadratmeter kan få en att hålla sig för skratt. Som tur var så hade vi inte så mycket att odla det året så på något sätt gick det även om sista bädden grävdes i augusti. Året efter grävde vi sista bädden i juli och förra året var vi klara 24 juni. I år blev vi klara idag redan den femte juni och nästa år ska vi inte gräva någon bädd!!! Tack och lov för att vi har vår blogg annars hade vi inte vetat när vi blev klara de andra åren. Det känns alltid som man är sent ute men vi är ju faktiskt klara extremt tidigt. Det är dessutom så att vi har planterat eller sått i nästan alla 99 bäddarna. Fyra gånger 24 är inte mer än 96 bäddar men år två gjorde vi tre extra så vi har 99 bäddar att odla och innan veckan är slut kommer vi nog faktiskt att vara klara med alla sådder och planteringar. Det känns sjukt skönt och väldigt, väldigt roligt att vara klar. Ikväll firar vi med en flaska rosé. 

Vi ska aldrig mer gräva en grönsaksbädd! Hurra!!! Nästa år ska jag ha så gott om tid så att jag ska lära mig att odla sallat 🙂

Snart slut på anläggningsarbetet

Ni som följt oss ett par år vet att vi gräver bäddar för att rensa dem från i huvudsak kvickrot. Efter första grävningen så gräver vi dem inte igen. De är i princip fria från rotogräs och eftersom vi täckodlar så minimerar vi ogräsrensningen. För att luckra jorden använder vi en bredgrep och det räcker gott. Det känns bra att inte gräva i jorden utan lämna maskar och mikroliv i fred. När vi köpte gården gjorde vi upp en plan om att gräva 24 bäddar varje år i fyra år. Nu är vi inne på de allra sista bäddarna.  I onsdags kom två nya wwoofare från Frankrike, Marthe och Cosette. De ska vara här i två veckor så idag var vi tre wwoofare plus att vi idag också fick en ny praktikant som heter Isabelle. Isabelle ska vara hos oss tre dagar i veckan hela säsongen. Med många händer så blir det mycket gjort. Vi startade med bäddgrävning på morgonen fram till fika. Vi börjar alltid dagarna med något hårt jobb och i den här värmen så är det tur. Vi blev inte klara idag heller men innan veckan är slut så kommer vi att ha grävt vår sista grönsaksbädd.

Efter fikat planterade vi ut vintersquash och zucchini i fem bäddar. Täckmaterialet togs av och bäddarna gödslades och fick stenmjöl. Det är svårt med grönsakerna i den här värmen. Även om man avhärdat dem så har de det tufft i den gassande solen. Det kommer inte att bli ett lätt odlingsår det här men det underlättas av att ha många händer. Inga gamla regler gäller när högsommaren infinner sig i maj. Vi vattnar en hel del men vår brunn är inte så djup så vattnet rinner inte till i den utsträckning som skulle behövas.

Efter lunch väljer wwoofarna något projekt som de själva vill arbeta med. Anna fortsatte att plantera äppleträd eftersom vårt nybeställda sorknät äntligen kommit. Cosette och Marthe valde att ta sig an att anlägga en ny ankdamm. Den gamla är för liten och fungerar inte jättebra så vi ser fram mot att få en ny lite större som ankorna kan simma i. Vår granne Richard grävde ut det mesta men nu ska sidorna komma i nivå och dammsidorna jämnas till så det är en hel del för dem att göra. När wwoofarna valt ett projekt har vi en genomgång då vi delar med oss av vår målbild och ger dem lite tips om vi har några. Därefter jobbar de självständigt och har ganska fria tyglar inom ramarna. De får avsluta varje projekt med att designa och tillverka en skylt som talar om att det är de som genomfört projektet. Att lämna över projekt till wwoofare innebär oftast att det blir mycket bättre gjort. Vi själva har alltid för mycket saker som det är bråttom med så det mesta vi gör går i rasande tempo. Wwoofarna jobbar metodiskt och är måna om att lämna ett bra projekt efter sig. Har man anlagt en damm i Sverige så vill man att den blir bra. Det gör att våra wwoofprojekt i princip alltid blir bättre än om vi hade gjort dem själva.

Min fiende – sallat

Jag gillar att odla – oftast. Men vissa saker gillar jag verkligen inte att odla. Sallat är en sådan grönsak. Jag älskar att äta sallat och jag älskar att sälja sallat eftersom den vi odlar blir väldigt god. Det är bara det att sallat inte vill samarbeta i själva odlingsprocessen.

Jag har sått åtta brätten med sallat i år. I de första två kom det inte upp en enda planta. I de nästa två kom det upp sammanlagt åtta plantor. Jag frågade i en odlargrupp på Facebook och fick rådet att så grundare och svalare och sådde ytterligare två brätten, grunt och svalt, där det inte kom upp en enda planta. Dessa första brätten var sådda med sorterna Little Gem och Jericho eftersom det är mina favoriter. Nu började jag bli lite desperat och sådde ytterligare två brätten. Denna gång Crispino och Telex. Det var en sen kväll och jag var trött och irriterad. Telexbrättet sådde jag först men kvällen blev allt senare och eftersom jag inte var helt lugn och fin så vräkte jag på med flera frön i varje plugg när jag sådde Crispino eftersom de ju ändå inte gror. Då grodde alla. Varenda frö verkade vilja leva och varje plugg med Crispino innehöll därför upp till sex plantor.

Förra året åt sniglarna upp alla plantor – varenda en tills jag kom på att jag kunde plantera ut sallat i svart majsstärkelseplast. Där fick många plantor vara i fred och jag trodde jag kommit på Lösningen. Idag skulle jag äntligen få ner sallat i jorden. Jag hade hela förmiddagen på mig och sådde två bäddar med Telexplantor. De var fina i sina pluggar. En planta i varje och jag kände mig ganska tillfreds med jobbet jag åstadkom. Jag gjorde hål i den svarta majsstärkelseplasten och tryckte ner en planta i varje. Crispinobrättet tänkte jag nog skita i för det var en enda härva av plantor. Så tog vi en lång paus vid lunch och åkte till skön med sill och en kastrull färskpotatis. Vi hade det skönt i skuggan och badade i fantastiskt skönt badvatten. Det var helt enkelt en sådan där sällsynt perfekt dag när man känner att man har flyt och mår bra. När vi kom hem hade varenda Telexplanta bränt fast i den svarta plasten. VAR-ENDA-EN!!! Vad är det för fel på sallat??? Nej, det är klart att det inte är fel på sallaten utan på mig. Lena Israelsson sa en gång på en föreläsning att det tar tio år att lära sig odla. Jag tror hon har fel. Jag har mycket svårt att tänka mig att jag verkligen KAN odla redan om tre år. Jag har fem bäddar där det ska växa sallat. Mina odlarvänner säger att det är så enormt bra att odla sallat för man kan lätt få ut tre omgångar ur varje bädd och ibland till och med fyra. (irriterande Jag kommer att vara jätteglad om jag får en färdig omgång sallat så som det ser ut just nu. Det här är min bästa planta hittills. 

Ok! Det var bara att börja om. De enda plantor jag hade att tillgå var brättet med Crispinoplantor. Sallat har en konstig förmåga att trassla in sig i varandra. Många andra växter växer mot ljuset. Det innebär att de sträcker sig åt ett håll. Sallat verkar inte fungera så. Det verkar snarare som om de är i maskopi med varandra och gör allt för att djävlas. De växer åt ett håll först men låter sedan sina sköra blad sprida ut sig åt alla håll. De växer ut ett blad över en annan planta som sedan kontrar med att lägga ett av sina blad över grannen. Så håller de på tills hela brättet liknar ett plockepinn. Jag gillade att spela plockepinn när jag var liten. Jag gillar INTE att spela sallatsplockepinn idag. Hela eftermiddagen har jag suttit i solen och försökt sära på sallatsplantor genom att lyfta på blad och försiktigt få isär plantorna. Så när man till slut tror att en planta är loss så gör man ett sista litet knyck och så visar det sig att det fanns ett litet blad som fastnat i en annan planta. En stor fin planta var extra besvärlig och jag kom på mig själv med att hålla andan när jag försökte få isär den från grannarna. Med en viss tillfredsställelse fick jag loss den bara för att upptäcka att plantan hade förlorat sin rot i processen. Nu har jag tillbringat kvällen med att så ytterligare två brätten sallat.

Jag följer många odlare på instagram och på Facebook. Idag slog mig tanken att jag kanske ska sluta med det. Många säger att de får inspiration av att följa odlare på sociala medier. Jag blir mest frustrerad eftersom de flesta verkar lyckas med allt. Många har redan skördat sallat och deras huvuden såg väldigt goda ut.

 

Note to self:

  • Så bara ett sallatsfrö i varje plugg även om det är sent på kvällen
  • Så bara ett sallatsfrö i varje plugg även om de inte verkar gro
  • Plantera för sjutton inte sallat i svart majsstärkelseplast en förmiddag när det är strålande sol

Nåja, för eget bruk går det att köpa sallat, även om den inte är lika god.

Sparrisbädd

Vi har odlat sparris förut på vår kolonilott. De behöver ett par år för att växa till sig innan man kan börja skörda. Vi fick skörda ett år och sedan köpte vi gård och sålde kolonilotten. Det kändes lite surt men vi flyttade med oss några plantor som fick leva ett hårt liv där vi inte gjorde i ordning någon riktig bädd utan de fick kämpa mot ogräset. När vi sedan fick hit en grävare som fixade avloppet så blev det deras slutgiltiga död. Men nu har vi en sparrisbädd igen. Att anlägga en sparrisbädd var en av sakerna på vår wwooflista inför säsongen och vår första wwoofare Anna från Italien valde att anlägga den. Vi har tänkt ha perenna växter runt om odlingsbäddarna som en barriär mot ogräs och sniglar. Tanken är att sarga bäddar som löper längst nätet med plankor och att sedan sätta bockad plåt på träplankorna som ett stopp mot åtminstone en del av sniglarna. På sikt kommer vi att gräva bort all kvickrot mellan dessa bäddar och grönsaksbäddarna och anlägga gångar med träflis. Det kommer förmodligen inte att ske förrän till hösten men med sparrisbädden är vi en bit på väg. 

Det är ett styvt jobb att gräva bort all kvickrot och alla skräppor. Men ska man sarga bädden så är det lika bra att göra det ordentligt. Sargarna kommer förhoppningsvis att stoppa det mesta av rotogräset. Yttre sargen fästs i rådjursstaketet. Vi kan använda vårt eget sågade virke vilket känns bra. 

Mellan sargarna har Anna grävt 50 centimeter djupt och luckrat med bredgrepen. Sedan har hon öst i en massa hästgödsel, täckt med jord för att sedan lägga ut rötterna efter varandra på rad.

Alla rötter ska spridas ut åt sidan. Sedan täckte hon med sex centimeter jord till att börja med. 

Vi har köpt 100 plantor från Semenco. De levererades i en stor säck och ser rätt lustiga ut. 

Bädden är 25 meter lång så det var mycket att gräva, sarga och gödsla men Anna är en gammal hästtjej och är grym på att jobba. 

Alla våra wwoofare väljer projekt från en lista som de vill genomföra. Anna valde sparrisbädden och tur var väl det för annars hade de nog inte kommit i jorden. När projektet är klart får de designa en skylt och sätta upp så alla ser vem som gjort jobbet. 

När sparrisen växt sig 50 centimeter hög lägger man på mer jord för att täcka rötterna och sedan är det bara att vänta. Om tre år kommer vi att kunna skörda en sparris om dagen från varje planta om det vill sig väl. 

Tack och lov för wwoofare!

Bloggande med förhinder

Den sista tiden har vi inte bloggat lika flitigt. Idag fick vi frågan om vi tröttnat på bloggandet och det har vi absolut inte gjort. Vi gillar verkligen att blogga. Speciellt när vi får kommentarer från intresserade läsare som vill veta mer. Men vi har fått bloggförhinder. Ett oönskat sådant. Bloggen är något vi oftast sköter på kvällen efter dagens arbete. När vi är kroppsligen trötta blir bloggen en trevlig avslutning på dagen. I maj månad har vi enormt mycket att göra så dagarna blir lätt långa och fylls av arbete. Det är mycket som ska sås och planteras och en sådan här vår bör allt komma i jorden samtidigt. Det underlättas INTE av mördarsnigelinvasion. Vi har till exempel sått två bäddar morötter där det totalt kommit upp fem plantor på 40 sträckmeter sådd. En hel bädd broccoli försvann en på en natt. Det innebär att vi tillbringar ungefär en timme varje morgon direkt när vi vaknar och en timme precis innan vi går och lägger oss (då vi oftast annars bloggar) med att klippa sniglar. Vi sprider ut järnferomol och klipper alla sniglar vi ser. Oftast är det bara något som görs och vi räknar inte men häromkvällen räknade vi till 311 mördarsniglar och det är ungefär lika många varje gång vi går ut. Det innebär att vi tar död på över 500 sniglar varje dag. Så här års är de inte stora och svåra att upptäcka i pannlampans sken. Men det sägs att varje snigel man klipper i maj ger upphov till 400 färre sniglar under säsongen (Svårt att tro att det stämmer) men det känns ändå bra att ta död på alla man ser. Vi har sått om alla bäddar med morötter en gång och planterat nya broccoliplantor och de har överlevt två nätter nu. Torkan hjälper naturligtvis till även om den också innebär att vi tillbringar ungefär en timme varje morgon med att vattna. När alla bäddar är sådda sätter vi ut vattenspridare men än så länge är bara ungefär varannan bädd sådd och vi vill varken vattna potentiellt ogräs eller mördarsniglar i onödan så därför handvattnar vi än så länge bädd för bädd. När alla bäddar är sådda så kommer vattningen ta mindre tid i anspråk men just nu går det alltså åt tre timmar om dagen bara för vattning och snigelbekämpning. Ni får alltså ha lite tålamod med oss. Vi är snart tillbaka med fler uppdateringar.

« Äldre inlägg

© 2018 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑