Det här blir sjätte inlägget om hur vi lerklinar timmerväggarna i vårt blivande badrum. Det är också här vi berättar om de misstag vi gjort. Vår grovputs sprack det en del när det torkade men eftersom vi skulle på med ett lager finputs och ett lager finfinputs så var det inte något att oroa sig för. Men sen sprack även finputsen.
Fortsätt läsaI helgen har vi varit på arbetsdag på Knutstorp hos Magnus och Maria. De ska inreda ett tonårsrum i ett uthus ovanpå en jordkällare till Clara.
Huset är byggt med reglar och träpanel och säkert hundra år gammalt. Det har varit oisolerat fram till nu men med hjälp av lera och vedträn får det nu en invändig isolering med lokala material.
Vedträna kommer ifrån trakten och leran är uppgrävd någon kilometer ifrån huset.
Du som vill ha mer information om att använda kubb som byggteknik kan med fördel kolla in kubbhus.se där du kan få mycket information om hur du själv kan bygga med vedträn.
På lördagen var vi inte så många vilket var bra för ingen av oss har tidigare byggt med kubbteknik. Magnus och Maria hade förberett massor av lera.
Dels en slurry som vi kladdade på väggarna som ett lim innan vi satte igång. Den bestod av en del lera och en och en halv del sand. Dels bruk som har mer bindemedel och mer sand i sig. Den bestod av en del lera, två och en halv till tre delar sand och två delar fibrer i form av kutterspån.
Kubben ska helst vara av gran eftersom granen oftast innehåller mer luft och väger mindre.
Vi satte igång och klistrade var sitt fack och sedan på med grovputs. I det la vi kubb och sedan slog vi med en gummiklubba på för att ”fästa” kubben i leran. Det ska inte vara mer än en centimeter fog någonstans så om det är svårt att hitta kubb som ”passar ihop” så får man kila in någon liten träbit. Det är annars för stor risk att det blir sprickor.
Lagret av kubb och lera blir även ett isolerande lager men om det spricker så luft kan ta sig igenom så får man drag som gör att isoleringsförmågan försvinner.
Väggarna var förberedda så övre väggbandet och golvsyllen var i våg. Därför kunde vi med en lång mätpinne hela tiden kontrollera så kubben hamnade rätt. Efter varje varv mätte vi med mätpinnen och såg så det låg rätt.
När vi hade gjort ett par varv av kubb och lera upptäckte vi att det började ”kalva” och släppa ifrån väggen. Tyngden och trycket från leran och kubben blev för mycket. Vi fick skruva fast två grova reglar för att hålla facket på plats och därefter murade vi inte lika många lager per fack.
Utanpå kubben kommer det sedan en lerputs för att få väggarna helt täta och därför behövde vi hålla samma nivå på väggen för att grovputsen ska hamna rätt i förhållande till fönsterkarmarna. Magnus och Maria har gjort nya fönster av handhyvlade profiler med spröjs som passar bra ihop med det gamla huset.
Golvet är isolerat med skumglas och sedan ska det på ett kilsågat brädgolv från ett lokalt sågverk.
Det var bra att vi inte var så många första dagen eftersom vi upptäckte mycket som vi behövde ta hänsyn till och tack vare lördagens arbete kunde vi ge bättre instruktioner och förbereda mer inför söndagens arbete då vi var så många fler.
Nu visste vi ungefär hur högt vi kunde arbeta i varje fack för att det skulle stanna på plats. Facken delades därför också upp i mindre fack för att fler skulle kunna arbeta på fler ställe på söndagen.
På söndagen var vi 18 personer som arbetade i det lilla huset. Dels gårdssamverkansgänget men även andra intresserade.
Några tog på sig att bära lera i hinkar upp till stora kärl som spreds ut längst väggarna till de som murade. Andra klöv kubb och bar upp det. Någon stod vid blandaren och tillverkade mer grovputs. Någon kokade kaffe och fixade lunch. Ett gäng jobbade med att sala på reglar och dela av fack. Det största gänget jobbade med att mura ett fack i taget ungefär fyra till sex varv beroende på fackets storlek.
Det går åt mycket kubb och mycket lera men materialet är i princip gratis och alla kan vara med eftersom det är lätt att lära sig.
Vi hann inte börja i alla fack men nästan. Nu är metoden utprövad och när detta har torkat kan Magnus och Maria fortsätta när de har tid över. En fördel är också att man kan göra lite i taget. Leran står sig och blir den torr kan man bara hälla på vatten och röra om med en borrmaskin.
I två dagar har jag (Ylva) varit på kurs på Hargs gård i Kisa för att lära mig att göra sylt och marmelad med eget pektin. Tanken är att på sikt kanske utveckla några produkter baserade på det vi producerar på gården. En svartvinbärssylt, en morotsmarmelad, en tomatmarmelad och kanske något mer. Helst skulle jag vilja pröva mig fram för att i så stor utsträckning som möjligt använda gårdens produkter.
Vi var sju kursdeltagare som träffades hos Ann-Sofie som driver Hargodlarna. Tre kockar, en med ett musteri, en som redan sålde sylt och marmelad, en med gård som mer ville producera för självhushåll och så jag.
Ann-Sofie hade plockat fram massor av redskap och råvaror som vi fick botanisera fritt bland. Vi kokade alla marmelader i tjocka koppargrytor över gaslåga som direktimporterats från Frankrike. Det finns syltgrytor i koppar att köpa i Sverige men de är ofta i väldigt tunn koppar. Ann-Sofie rekommenderar tre millimeter och de flesta som säljs i Sverige är bara en millimeter tjocka.
Gasbrännarna finns däremot att köpa för cirka en tusenlapp i Sverige.
Det fanns tre kokplatser så vi delade in oss i tre grupper för att pröva fram sylt och marmelad. Några recept fick vi på papper och sedan fanns det ett helt bord med böcker att hämta inspiration ifrån.
Ann-Sofie hade också förberett pektin för att vi skulle komma igång snabbt. Vi använde oss dels av äppelpektin och dels av pektin från röda vinbär. Pektin är en polysackarid (kolhydrat) som finns i röda vinbär, svarta vinbär, äpple, hallon, citrus, krusbär och kvitten. Enligt Ann-Sofie så kan man förbereda pektin och frysa in det.
Äpplepektin får man ut ur framför allt sura äpplen. Man delar äpplena i bitar med skal och kärnor och kokar en stund tills de mjuknar lite grann. Sedan silar man av pektinet.
För att göra rödavinbärspektin hällde hon bären i en gryta och täckte med vatten sedan lät hon det småputtra i tio minuter till en kvart och sedan silades det av.
Snygg färg! Ska man använda pektinet till att göra gelé så silar man vätskan genom lakansväv två gånger för att få den klar men om man ska använda den i sylt med bitar i så behöver det inte göras så noga.
I taket satt en smart hemmagjord lyftanordning för att lyfta tunga kärl.
Sockerhalten i våra produkter kunde vi mäta med en brixtalsmätare. För att få hållbarhet bör man helst ligga på ett brixtal på över 50. Vilket betyder att sockerhalten är 50%. Då får man en hållbarhet som räcker i över ett år men det kan vara bra att begränsa hållbarheten till ett år då många produkter förlorar i färg efter ett år även om de inte blir dåliga.
Sen var det bara att sätta igång. Det mättes, vägdes, diskuterades, smakades och skapades recept i grupperna.
Anna och jag började med att göra en rödavinbärssylt. Eftersom de röda vinbären innehåller så mycket pektin i sig så behövde vi inte tillsätta något extra pektin.
Vi kokade på två kilo rödavinbär och två kilo socker. Bären hade vi mixat med en stavmixer innan och där kunde vi varit mer noggranna då alla bär blev sönderdelade men stavmixern gav upp så det blev som det blev. Vi krånglade inte till det utan tillsatte endast citron, både för smaken och för hållbarheten.
Temperaturen mättes med en speciell sylttermometer. Vi kokade sylten till 106 ° och var ett tag lite oroliga för att vi kokat för länge.
Brixtalet var nämligen väldigt högt och det blir ju högre ju längre man kokar eftersom mer och mer vatten kokas bort.
Det är inte så enkelt som att alla marmelader ska koka till samma temperatur. Utan man får helt enkelt lära sig. Vi tittade bland annat på hur bubblorna ser ut. När det börjar närma sig blir bubblorna av en annan karaktär och när det börjar bli klart förändras de dessutom när man rör om.
Ett annat sätt att se om det kokat klart är att se hur dropparna släpper ifrån sleven. När de rinner från sidorna och droppar på olika ställen är det ett tecken på att det är klart.
När vi var klara hällde vi upp den varma sylten på glasburkar som vi steriliserat i ugnen i 100 grader i 20 minuter. Burkarna ställde vi upp och ner för att även locken skulle steriliseras av den varma sylten.
Ibland hann vi runt för att spana in de andra grupperna och kunde se vad de gjorde.
Jag och Anna han även med att göra en blåbärssylt med chilli och äppelpektin första dagen. För två kilo bär använde vi fyra deciliter äppelpektin eftersom blåbär inte innehåller pektin.
Vi förberedde också en drottningssylt till dag två genom att lägga bär och socker varvat i en plastlåda. Eftersom hallon innehåller pektin och blåbär inte gör det så använde vi här bara två deciliter pektin till två kilo bär.
Varvat under dagen så svarade Ann-Sofie på alla våra frågor och hon hade fullt upp hela tiden för alla grupper hade mängder med frågor hela tiden. Hon rekommenderade oss att aldrig göra större kok än på tre kilo för att ha koll på processen. Hon skriver upp alla satser hon gör med datum i ett block för om något skulle hända så kan hon se vilka burkar som är gjorda den dagen. Det underlättar spårbarheten om något skulle hända.
Under de här två dagarna har vi använt två kilo socker till två kilo bär men när man blir duktigare kan man minska mängden socker så man tar 800 gram per kilo bär. Man kan även ta ännu mindre till tillexempel hallon, vinbär och äpple eftersom de är så sura. Hållbarheten avgörs inte bara av mängden socker utan är en kombination av sockerhalt, surhetsgrad och vilka bär man använder. Svårast är jordgubbar som är de som möglar först.
Dag två började vi med att göra vår drottningssylt och det gick ganska fort. Det kändes verkligen som om vi redan fått upp tempot.
Sen var det dags för oss att göra en tomatmarmelad. Den ville jag ha lite hetta i så vi kryddade med ingefära, chilli och havssalt. Det är svårt att veta hur mycket man ska ta i av varje och vi dividerade ett tag fram och tillbaka men det slutade med att vi hade i två hela chilli med frön och allt vilket blev 23 gram och 90 gram färskriven ingefära med 30 gram flingsalt samt tre citroner.
Sen var det dags att provsmaka 13 olika marmelader/sylter och att diskutera koncistens, smak och brixtal. Brixtalet varierade mycket mer än vad jag hade kunnat föreställa mig. Den som hade lägst brixtal var en hallon och blåbärsmarmelad som landade på 55,7 och högst var vår tomat, ingefära och chillimarmelad som hamnade på 72,9 när den svalnat.
Så många intressanta smaker och snygga produkter det blev!
Grovputsen har torkat så idag har vi lagt på två lager finputs. Först ett grövre finputslager bestående av lera, finkornig sand och pappersisolering som bindemedel. Därefter ett finare finputslager bestående av stenmjölspulver och lera utan bindemedel.
Det här är underlaget vi började med på morgonen. Grov lera som vi rollat med en piggroller.
Runt fönstren hade det släppt lite och det är en hel del sprickor här och var.
På ett ställe där linnätet inte räckte har det blivit rejäla sprickor.
Det vi har gjort sedan sist är att sätta fast grundmålade bröstlister. Grovputsen går ner bakom dessa och finputsen ska putsas mot listen så skarven inte syns.
Det är skönt med flera lager så att skavankerna kan döljas med nästa lager.
Innan vi la på första finputslagret så vätte vi väggen för att få bättre fäste.
Det är lite trixigt att få rätt konsistens. Bruket får varken bli för blött eller för torrt och inga korn bör vara större än en tredjedel av lagrets tjocklek. Hämtar man lera från åkern så är det inte någon garanti för att inga små stenar följt med leran vilket ställer till det en del. Det är förmodligen mycket lättare att lerklina med köpt lerpulver som har rätt kornstorlek från början och är utan föroreningar.
Här inne i pannrummet har Jonas hållit till mest hela dagen förutom när han fick köra hem till Magnus och Maria och hämta mer lera. Vår lera på åkern ligger under 40 cm snö så det kändes inte helt enkelt att gräva upp den.
Han jobbade både med tvångsblandaren och med borrmaskin för att få till allt bruk som behövdes. När vi hade lagt på ett lager finputs tog vi fikapaus för att sedan sätta igång med finfinlagret. Här blev det uppenbart att man inte kunde ha med några korn eftersom det lagret bara ska läggas en millimeter tjockt. Vi fick helt enkelt ta fram en mosvagga och köra igenom blandningen i den.
Konsistensen ska vara ungefär som Nutella. Sakta men säkert blev allt mer av väggarna finfinputsade och innan vi la av för kvällen blev vi faktiskt klara.
Här lägger Ylva och Tilda på finfinlagret på den sista väggen.
Nedan ser ni skillnaden på de tre lagren.
Fantastiskt roligt att jobba med lera. Nu ska detta torka och så ska vi sätta på fönsterbrädor och fönsterfoder innan vi målar väggarna. Tack Solveig för all hjälp idag.
Vi, Jonas, Ylva, Tilda och Ina köpte Östängs gård 2014 och tillträdde i oktober. Tanken är att skapa en levande gård med odlingar, djur och en bredd på verksamheter. Än så länge bor vi och våra katter Rufus och Glenn-Pär, får, hönor, ankor och bin här.
Gårdsbutiken är alltid öppen med ett varierande utbud av grönsaker beroende på säsong. Från och med 24 maj till och med oktober är gårdsbutiken bemannad onsdagar mellan 15:00 och 18:00.
Med start 16 juni står vi på Alingsås matmarknad varje torsdag vid stora torget i Alingsås mellan 14:00 och 18:00. Välkomna!
© 2023 Östängs gård
Tema av Anders Noren — Upp ↑
